Vaknade till en trevlig
truddilutt på mobilen.
Nej det var ingen som ringde utan jag hade satt den på väckning.
Min vanliga väckarklockas batterier tog slut någon gång i oktober och har inte behövt den sen dess.
Låg kvar en stund och kände efter så som jag brukar göra varje morgon.
God Morgon Len!
God Morgon världen!
Vad har livets palett att erbjuda
mej idag?
Jag vill vakna varje dag med att välkomna den nya dagen. Känna att jag har en helt ny dag framför
mej med nya möjligheter. Känna tacksamhet innan jag känner efter hur det står till och vem jag är. Har jag ont någonstans och om jag har det kan jag på något sätt ändra på det innan jag går upp? Vad har jag för sinnesstämning?
Jag har följt
mej själv neråt ett bra tag nu och tillslut fått acceptera att det är så här det är för
mej just nu. Acceptera och tillåta
mej att inte vara pigg, kreativ och på topp. Jag lyckas bättre vissa dagar än andra.
Idag vaknade jag utan smärta och helt jämn i humöret. Inte glad, inte ledsen, inte besviken eller med någon känsla alls. Helt jämn... inte tom bara jämn. Kan inte minnas när det hände sist.
Jag har ju fått antidepressiv medicin. (Heter det så? Låter ju som om medicinen är
deppad och behöver sej själv...) Jag fick halv panik när hon sade att jag behövde detta för jag tror ju på min inneboende kraft att klara detta själv. Tack vare
coaching och många samtal har jag nu lärt
mej att det går att ta emot hjälp och att ensam INTE är stark. Så jag tackade och tog emot receptet. Idag är det dag 7 och jag är stabilare. Läkaren sade att det kunde bli värre de 2-3 första veckorna innan det vände men jag känner
mej jämnare... I vilket fall så tar jag tacksamt emot den bedövning det ger min själ just nu. Jag orkar inte gråta mer.
Kom upp ur sängen med denna nya insikt om att vara jämn och klädde på
mej. Jag är lika förkyld som de senaste dagarna och är hemma från jobbet men jag hade en tid hos ortopeden så jag var tvungen att åka in till
stan. Väl inne hos läkaren klämde och tryckte och drog och spände han i
mej så NU har jag ont! Han hittade inga klara tecken på
Karpaltunnelsyndrom så nu ska jag till en
neurolog och gå på sjukgymnastik och senare i vinter väntar
reumatologbesök. Imorgon ska jag till Försäkringskassan och prata med dem.
Det rör på sej och jag vet att detta inte varar för evigt. Jag kommer att må bra igen, hitta tillbaka till den roliga, glada, positiva och kreativa Len som bor inne i
mej. Jag längtar efter henne!!
Just nu sitter jag på
Condeco inne på
Linnégatan och glor. Det är så längesen jag gjorde detta och jag vet att det är bra för min själ så här sitter jag nu och glor i väntan på nästa läkarbesök.
Imorgon ska jag gå till jobbet igen och jag ska acceptera att det är så livet är för
mej just nu.
Nu är det snart vår och jag vill möta den seende, inte inuti den bubbla jag levt i 5 månader nu.
Välkommen tillbaka Len!
Whenever you're ready!