.

1 augusti 2009

Bono är i stan...

Idag (31/7, klockan har ju hunnit gå över midnatt) vaknade jag med en brinnande lust att gå på stan.
Kunde jag valt en sämre dag?

Det är så sällan jag utnyttjar att bo mitt i centrala Göteborg och kände att nu skulle jag banne mej gå ut och titta i inredningsbutiker och ta mej en kopp kaffe.

Göteborg har fullt av turister så här års och jag går inte gärna in i de mest folktäta affärerna då men idag var detta som bortblåst. Jag ville till Grandmas' och tog Nille med mej och gick dit. Ja han följde inte med hela vägen utan stannade till och lämnade blod medan jag gjorde värsta ruschen.

Efter ett tag tyckte jag att det var otroligt mycket folk på stan. Då slår det mej att U2 ska spela på Ullevi ikväll!!


Kanske så många som 75.000 extra kan ha kommit till stan för ett se dem idag och imorgon. Härlig stämning var det på stan och även om det var trängsel överallt gjorde det inget. Jag drogs med i stämningen och i varje affär spelades U2's låtar som jag kunde nynna med i.
Men jag är inte ledsen....
JAG SKA JU SE DEM IMORGON!!!
Vi har fått gratisbiljetter till Hedersläktaren!! Ska jag hälsa den svenska kändiseliten ifall de är där? Som jag längtar!!!

Pratar just med Nilles systerson på MSN...

J säger:
var ni på U2 idag eller?
Len säger:
nepp imorron
J säger:
jag var där idag
Len säger:
underbart va?
J säger:
verkligen ståplats.. cirka 50 meter från scenen, i mitten såg skitbra
Len säger:
oohhhhhhhhhhhh
J säger:
skithäftigt evenemang med ljus och med scenen och grym musik verkligen häftigt

Här kan du läsa om evenemanget.
Har de inte somnat så är de väl kvar på Park Lane än.


En gång för väldigt längesedan träffade jag Bono. Jag och hans fru var på samma kurs i ett kloster i Leuven i Belgien. (Ja det är sant och ja de släppte både in mej och ut mej från klostret igen...) Jag kom ut från en lektion och folk hade samlats i en klunga. Detta var precis i början på deras kändisskap och jag hade ingen aning om vem han var. Mer berättar jag inte men denna historia slutar rätt pinsamt för min del. (Jag och min stora trut!) Bono skrattade och erbjöd mej gratisbiljett till en konsert med dem följande turné i vilken stad jag ville. Jag utnyttjade den aldrig och nu 25 år senare ska jag se U2 för första gången live från hedersläktarenUllevi!!

Wohooo!!!!
Se upp Bono!! Here I come!!!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nämen vad kul att du bloggar! Nu tänker jag med glädje följa er husflytt. Kram Hanna

Clas sa...

Häftigt värre. Enjoy! Själv såg jag U2 1982. Kommer ihåg att jag tyckte de var skittråkiga.