.

14 oktober 2009

SJUK... igen...

Fy farao vad det är tråkigt att vara sjuk!

Det är andra gången på en månad jag blir så här sjuk.
Går på antibiotika denna gången så jag hoppas att det bränner ut skiten.
Fast... jag tror ju inte på sjukdomar. Jag tror det handlar om obearbetade känslor. De flesta brukar börja skratta åt mej här så jag lämnar lite utrymme för skratt...

Klara nu så jag kan berätta vad jag menar?

Visst vet jag att det finns bakterier, virus osv... Men kortfattat nu.... jag tror bara man drabbas om man är försvagad. Ja tex av att man har en tuff situation känslomässigt. Gud vad svårt det är att förklara hur jag egentligen tänker. Kan det bero på att jag är sjuk, försvagad, känslomässigt utpumpad? Kursen jag går tar tag i mej på djupet och lämnar mej allt annat än oberörd. När jag inte tänker på det aktivt eller studerar, gör övningar, träffar studiegruppen eller går till min terapeut så jobbar mitt inre när jag sover. Härligt att bli av med alla blockeringar och annat som samlat sej.

Men snälla Len.... Du har ju just börjat jobba med barn och tar emot alla deras bakterier nu... hör jag någon tänka... Jaja vi säjer väl så. Det är därför jag är sjuk.
Skit samma Jag gillar inte att vara sjuk! Men det är underbart att bearbeta lite av sitt inre och detta är väl det pris jag får betala just nu. Så ok... jag är rätt nöjd med att vara sjuk!

-----------------------------------------------------------------------------

I lördags hade vi städdag i området. Kände redan på morgonen att jag var allt annat än pigg men man kan ju inte visa sej lat första gången man träffar sina grannar eller hur?
Vi gick till mötesplatsen och jag hade klätt mej i mina nya fina röd/vita arbetshandskar, svarta byxor, svart jacka och mina nya röda stövlar. Vi hade fått eldningen på vår lott. Perfekt för mej ju. Innan vi gick till våra olika sysslor ville ordföranden prata lite. Hon tog bla upp att vi ville använda odlingsbädden PRECIS nedanför vår terass. Då händer det som jag bara inte trodde skulle hända. En av grannarna tyckte vi skulle dela på den. Alla som vill ska få dela på den! Så... om hon nu fortfarande vill i mars ska vi gräva upp landet och börja odla ihop. PRECIS nedanför min terass! Hon som har en trädgård ska vara på den enda plätt jag kan odla på.

Hon är min läxa här skulle jag tro!
Tack snälla för att jag får ytterligare en människa att träna ödmjukhet på.
Just nu har lusten att odla avtagit något men den återkommer väl med ljuset...

Det är så sagolikt vackert här! Idag var alla långa grässtrån stela av rimfrost och allt var alldeles stilla i de första solstrålar som nådde min trädgård. Nu har det värmt på och det blåser lite. Höstlöven faller och jag drömmer om att få sätta mina Clematis så snart jag frisknar till. Jag HAR försökt att gräva ner dem! Men där jag vill att de ska växa är det klippor under så det var omöjligt att få ner dem. "Inte ens du kan flytta berg Len" sa Nille. Jag får väl acceptera detta.... och hitta ett annat ställe till dem. Men de står ä så länge skyddade och se så fina ut. Tror jag kommer gräva ner dem utan att fråga grannarna om lov annars får jag väl plantera dem hos någon annan... Hahaha!

-----------------------------------------------------------------------------

Jag är såååååååå tacksam för mitt WiFi!
Tack snälla Rasmus! IGEN!
Jag sitter i soffan nu men var nyss i köket och skrev medan jag hämtade kaffe. Igår låg jag i sängen hela dagen och letade Primeboots.
Hittade en underbar blogg från en fotograf som heter Eva Blixman. Kanonduktig!! Jag blev alldeles till mej och längtar efter att få tid till att fotografera igen. Klicka här för att komma till bloggen och bilden på de Primeboots jag vill ha.

-----------------------------------------------------------------------------

Oj vad mycket jag känner att jag har att berätta idag.
Men jag ska sluta nu för jag är trött. Hörs det hur grinig jag är?

Hoppas du får en fin dag och så snart jag är frisk ska jag lägga in goa bilder på mitt hem.

Kram kram!


2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var så lite så. Tack för husrum med så kort varsel!
/R

Monica sa...

Det hörs inte att du är gnällig, det hörs att du trots du är sjuk faktiskt njuter av livet på eran nya hemort,trots kanske lite hm, odlingsbenägna grannar.. ;-)
Hoppas du blir bra snart,så du får planterat dina clematis.
Kram !