.

20 juli 2009

Linneskåpet - eller resan till landet Narnia

Igår kväll satt jag och slöglodde på TV.
Det var nån krigsfilm, "We were soldiers" tror jag den hette. Rätt bra film men inte riktigt min genre så jag drömde mej bort till Uggledal igen. Med hakan i handen, uppkrupen i soffhörnet, med 2 katter i knät (fortfarande med tratt över skallen ja) njöt jag av att gå genom rum för rum och placera våra saker. En och annan pion eller ros i en skir vas på någon vit möbel såg jag nog oxå.

Mitt i en vansinnigt blodig krigsscen vaknar jag till liv och inser att vi MÅSTE ha ett linneskåp! Detta går inte! Var ska jag ha mina dukar och gardiner? Ja jo på borden och i fönstren men jag menar de som jag inte använder just för tillfället alltså. Dessutom har jag ingenstans att ha mina underkläder... Jag tittade på Nille som satt bredvid, helt inne i filmen, och sa " Jag vet vad vi ska ha för linneskåp!" Han tittade på mej med förvånad blick. "Men Len... sa vi inte att vi skulle ha..." Innan han hann fortsätta gick jag och tog fram en av våra gardiner och gick ut i hallen. Nille vet vid detta laget att det är lika bra att följa med för han får inte en lugn stund förrän jag fått visa vad jag menar.

I hallen har vi 2 underbara gamla fönster från Mönarps gård utanför Falköping. Ja jag har inte slitit ut dem ur sina karmar utan köpte dem när de rev huset. De har bara hängt på en tom vägg och sett bedrövliga ut. " Titta här" sa jag. "Om man sätter tyget bakom och gör dörrar av dessa fönster och bygger ett skåp så har vi ett underbart originellt linneskåp." Nille gick och hämtade papper och penna direkt. Den stackarn' såg inte heller slutet av filmen...
























Idag har vi varit på ByggMax och handlat brädor till vårt nya linneskåp som Nille bygger på just precis nu faktiskt. Resan började inte helt normalt om vi säjer så...

Jag hade missat ett samtal från Tina på mobilen så under tiden Nille gick och hämtade bilen ringde jag upp henne. Jag hade knappt kommit ut på gatan förrän Nille svängde intill med bilen. Värst vad han har bråttom tänkte jag och klev in. Jag fortsatte prata på glatt med Tina och vänder mej mot Nille för att hälsa från henne. Där sitter INTE min man utan en främmande människa som ser ut som en fågelholk i ansiktet!! Jag säjer "Förlåt mej!" och kliver ur bilen som om inget, absolut inget, hänt. Hade gatan varit folktom hade jag skrattat rakt ut. Ett sånt där riktigt Lengarv!!! Jag skulle tagit vägen genom linneskåpet till landet Narina istället. Det kanske hade varit lugnast så för alla?

Dagens läxa: Se in i bilen innan du sätter dej i!!

Konstig känsla att komma in på ett ställe där jag är så handfallen. (ByggMax alltså, inte i en annan mans bil.) Inte för att jag inte vet eller kan utan för att allt sitter på 2 meters höjd (Len 164 cm) och är så himla otympligt, långt och tungt. Jag var alldeles handikappad när Nille sprang omkring och drog i brädor och mätte och räknade. En man stod och tittade roat på oss för jag gnällde nog en del om att allt detta skulle målas. När Nille tillslut gick med på att vi skulle köpa grundmålade brädor log han lite snett. När jag exakt 4 sekunder senare bröt en nagel ända in till köttet mot en bräda och klagade högljutt över detta tittade han medlidsamt på min man... Hehehe!! Billdalshäxan är återigen i sitt esse!

Nu är iallafall bygget i full gång och skruvdragaren går för högvarv och hjälp har han som synes.

Att han sen mätt fel och måste såga om ALLA brädor kan ju bara vara mitt och mina naglars fel eller hur? *ler brett*









Denna blomlåda hittade vi i en container för 150:- på en antikhandel precis bredvid ByggMax.

Cool va?

När vi kom hem och hade burit in allt hade jag fått ett paket från Idemakeriet. Gissa om jag blev lycklig! Det jag beställt var så fint och precis så som det såg ut på bilderna på webben. Här får du ett smakprov på några av de saker jag köpte. Bilderna är lånade från Idémakeriets egen hemsida.



Tack snälla Gerda för fina saker till ett fantastiskt pris!!














1 kommentar:

Pernilla Andersson sa...

Hej Len, vilken underbar blogg du har skapat. Man lever sig in i dit liv. Kan riktigt se din och den andra mannens min när du sitter i hans bil..tihi. Kram på dig.Pernilla från gruppen ;0)