Tänk att få göra precis vad jag vill utan att behöva be om lov. Ja, jo Nille frågar jag så klart… Jag har aldrig trivts i lägenheten där vi bor nu. Den är så fruktansvärt mörk och jag som älskar att odla och påta i jorden har sett på medan växt efter växt bara dött i mina fönster. Det finns säkert de som tycker att jag borde vara glad som fick lägenhet så smidigt mitt i underbara Haga i Göteborg och det är jag verkligen. Jag är mycket tacksam och det är just det läget som gjort att vi stannat här längre än vad som varit nyttigt för min själ. En annan bidragande orsak är att män är från Mars och kvinnor från Venus och att det i vårt fall visserligen är helt tvärtom hör inte hit och är dessutom en helt annan historia.
När vi hittade vårt underbara lilla hus (läs parhus och bostadsrätt) var det som om himlen öppnat sin famn. Nille och jag gick uppför den lilla Bullerbygatan och blev alldeles tysta. Hur kunde något så vackert ligga så nära Göteborg? Det var ju som att komma in i en värld av Astrid Lindgren. När jag sen förstod att Nille var lika förälskad som jag började min själ att le och det kändes som om jag fick lusten att leva tillbaka. Detta var lördagen den 30 maj. Söndagen den 31 maj tog vi med mina föräldrar på visningen. De var här för att fira Mors Dag och vi överraskade dem med detta. Onsdagen den 3 juni var paradiset vårt.
VILKEN KÄNSLA!
Jag bara vet att jag kommer att vara lycklig här ute…
Huset går helt i vitt inomhus. Jag som alltid älskat orientaliska färger, sten, rostiga järnsaker och grovt trä fick som en rak höger av Mohammed Ali. Jag ville bara ha allt i vitt! Jag har många gånger gått förbi Phillies och tänkt… över min döda kropp att jag köper allt detta krimskrams och fattigmanssilver och nu är jag helt förälskad i denna stil. Jo det är en stil och den kallas Shabby Chic. Jag hade verkligen ingen aning. Nu går hela min semester till att måla om våra möbler i vitt och att läsa underbara bloggar om denna fantastiska livsstil för det är det så det är. Fattar ni hur många underbara bloggar det finns på Internet om detta vita liv? Det är lika förvånande som att jag, Len Loof, skulle vilja go mainstream och leva i ett dockhus.
Nja kanske inte förresten…
Nille skriver en underbar blogg om våra goa katter Humle & Dumle som han kallar för Rene Kattastråfen. Han tog en rolig bild innan vi började måla om lavoaren och sa visst nåt om att skita i det blå skåpet… Hahaha!
Några dagar senare var det dags att måla mormors gamla bord som jag fick när jag var 17. De hade precis blivit kastrerade och var lite vingliga men de skulle vara med! Även om tratten satte stopp för det mesta.
Så här ser vårt kök ut för tillfället!! 
Lavoaren är numer vit och mormors bord är grundmålat liksom benen till köksbordet. 
Här står resten av köksbordet i den gamla soffan som också väntar på att bli vit och fin. Spegeln fick sej ett lyft och den fula vasen som jag aldrig gillat målade Nille vit och se… då dög den plötsligt. Konstigt! Vad är det inom mej som behöver allt detta vita? Kan det vara år av mörker i Haga?
- njuter i all min högblanka vithet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar