En vinterdag i januari...

Vilken lång vinter vi haft!

Ibland känns det som om vi alltid haft vinter och att sommaren bara var en dröm.

Längtar så otroligt efter våren nu!

Jag är så trött och sliten!

Trots att jag hade ledigt 19 dagar över julen och jag borde vara utvilad.

Det är lite förvånande och lite självklart.

Jag har inte bara 2 ställen som jag roddar som vanligt...

Näää. nu har jag tagit på mej ett ställe till för att göra en bra avslutning innan jag lämnar bygget.

Dessutom har jag börjat småjobba på mitt nya jobb.

Snacka om att det märks att jag inte är 30 längre!

Sen är det nog så att jag inte får i mej tillräckligt med näring och vätska.

Minns inte om jag berätt... jooo det gjorde jag väl!

Jag har ju gjort en Gastric Bypass op. och när jag stressar såhär får jag inte i mej alla mål.

Än mindre all vätska.

DET känns!

Som sagt.... inte konstigt att jag är trött men... samtidigt är jag inte van att ta slut såhär...

Iallafall...

Idag vaknade jag tidigt av att Malte (katten) väckte mej.

Han ville ut och tja... då väcker han oss och det med besked.

När jag är inne i perioder som denna planerar jag hela tiden.

Känns det igen?

Mmmm... då vet du.

Lika bra att gå upp.

Jag ville inte hamna i dans med dammsugaren så jag bad Nille att vi skulle åka och se om plantskolorna fått ut fröerna.

Nu var det inte riktigt där vi hamnade!

Hehehe, vi körde lite fel....

Istället kom vi till Lerkil ut mot havet lite söder om där vi bor.

Fantastiskt vackert!!

Solen värmde och himlen var alldeles klart blekblå.

Det var verkligen precis vad jag behövde!

Ibland tar universum hand om en utan att man riktigt fattar det själv.

Det var en lisa för själen att bara stå och titta ut över det frusna havet.

Marken såg ut som ett litet fruset korallrev.

Efter en god stund i solen ville jag se stranden där vi badar på sommaren ibland.

Vi gick långt ut på isen.

Rädd?

Jajadå!

Men lusten tog överhand...

Samma fötter på samma strand...

Glöm inte njuta av livet!