Dagen var utstakad i huvudet och det var en hel del som skulle avverkas.
Öppnade fönstret på vid gavel i sängkammaren.
Tog ett täcke och skulle just slänga ut det genom fönstret när...
Våra ögon möttes, jag blev alldeles stilla...
Där stod vi en kort minut båda 2 och tittade in i varandras ögon.
Jag vågade knappt andas.
Ur hennes näsborrar kom vit andedräkt i puffar.
Hon tog några försiktiga steg och skuttade sakta bort över klipporna in mot skogen.
Jag stod och såg efter henne.
Började andas igen.
Käslan av välbefinnande sköljer över mej och tårarna rinner sakta nedför kinderna.
Jag förstår hur priviligierad jag är och känner tacksamhet mot livet som gett mej möjligheten att få bo så nära naturen än en gång. Jag ska ta tillvara livet idag och sätta mej ner och läsa vid brasan.
Fröken Rådjur har hälsat på och jag fick vara där och hälsa henne välkommen in i mitt liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar