Mycket vatten under broarna...

OJ så längesen jag bloggade nu.

Senaste inlägget är från den 23 augusti och det är ju en evighet sedan... ja ett helt liv nästan! Sommaren har gått och hösten är här med en helt annan charm och känsla. Tänk att man kan njuta så olika av varje årstid…

Så har vi då äntligen flyttat!
Bor i lilla huset nu och alla kartonger är uppackade men massor av saker står på bord och bänkar. Det tar sån tid att veta vart jag vill ha allt.
Jag har redan hunnit vara ute i trädgården och kapa en buske och idag har jag satt ca 100 lökar med katterna rännande runt benen. Alla blommor går i vitt såklart utom en tulpan som var vit med röda kanter. Dessutom är alla brännässlor borta och en och annan sten och förlupen rot. Det är en underbar känsla att gå upp på morgnarna och se ut över naturen istället för grannen som står och klär på sej 5 meter från mitt fönster i Haga.

Min goa vän Marie ringde i fredags och pratade lite. Hon frågade om jag inte saknade stan och Haga. Jag svarade genast att det gjorde jag inte men tänkte på det när jag körde hem från jobbet senare. Saknar jag Haga? Inte ett smack faktiskt! Jag stortrivs här ute på landet!!! Känns som att "komma hem" även rent känslomässigt även om jag älskar närheten till storstaden.

Vi har just druckit kvällste och ätit en grov macka med marmelad och kurat. Ute regnar det och vinden viner om knutarna. Passade på att köpa mej en väderstation i fredags så jag vet hur jag har det. Känner mej mycket tryggare. Det är ungefär som att ha en GPS fast för vädret.

Nu ska jag lägga mej och läsa lite läxa!

Kram på er!