.

7 juni 2010

Så var det bara en...

Helt obegripligt...

Dumle kom inte hem inatt.
Jag var övertygad om att han var ute och hittade på nåt skoj.
Kl. 19.30 ringde Nille efter mej när jag satt på min utbildning.
HAN ÄR DÖD! vrålade han...
Nille var halvt hysterisk och ville hämta mej genast.
Jag packade ihop mej med en lamslagen ursäkt och gick.

Dumle hade blivit påkörd.
En vänlig dam hade plockat upp honom i morse och tagit med honom hem.
Hon letade sedan efter rätt ägare och hittade Nille.

Tänk att det finns så omtänksamma människor!
Hon tog sej tiden att ta hand om vår älskade katt.
Leta efter oss och sedan överlämna honom så vi fick begrava honom.

Nille sitter här bredvid mej och suckar.
Ingen av oss fattar att det är sant.
Söndags morgon var sista gången jag gosade med honom lääääääääänge.
Att jag inte ska få göra det igen...
Ja... det har nog inte gått in än.

Tack till alla vänliga människor som tar sej tiden att leta reda på ägare.
Nille är lugnare nu för han vet vad som hänt.




Godnatt min prins!

Imorgon ska jag köpa dej den vackraste buske och plantera intill...



9 kommentarer:

larsniclas sa...

Det är omöjligt att förstå att han inte ska komma skuttande och slänga sig på marken och bli gosad med

Monica Johnsson sa...

mina tårar trillar ner för kinderna. Vet hur det känns att mista en katt. En kärlek . ett liv. Det går över, men riktigt detsamma, blir det inte igen.
Krama varann, å lilla Humle.
<3

Pernilla sa...

Lilla kissen. Va hemskt. Men va underbart att höra att det finns så underbara människor som damen som tog hand om honom.
Å va fint ni gjorde med begravningen för honom.
Ta hand om er! Kramar

Hem och Lycka sa...

Nej, vad tråkigt, beklagar verkligen!

Många kramar, Mia

Lotten sa...

Lilla älskade missen, så älskad och så saknad.

Godastunder-tokigaidéer sa...

Fy så tråkigt och synd om er alla. Saknaden efter sina fyrbenta vänner är inte lätt.
Men så skönt att höra att det finns dessa underbara själar som tänker till och villhjälpa.

HA det så gott det går
Tänker på er
Kram Anna

Malin sa...

Men kära Len!

Vilken tragedi! Måste vara jätte ledsamt, men så bra att hon hittade Er och att ni fick hem eran katt. Måste vara hemskt att sakna den och inte veta vad som hänt om den inte skulle komma hem.

Bamse kramar Malin

LINDA sa...

Åh, jag känner så med er. Att förlora ett älskat husdjur är fruktansvärt.

Jag har inte varit här tidigare, utan kom hit när jag klickade på den vackra bilden av Dumle på Svenska trädgårdsbloggar. Blev alldeles tagen här på morgnen.

Jättefin blogg som jag gärna besöker igen, och som sagt, jag känner med er.

Vänligen
//Linda

Emelie sa...

Åh kära du! Stackars er, vilken sorg! sitter här oc blir alldeles tårögd...

Tänk att det ändå finns människor som bryr sig...

Lille kissen...

kram emelie